she looked up from the pile of dirt she had fallen into and said "im sorry. for everything". i helped her up and looked at her. her eyes told the truth so i helped her wash the mud away. then i left her there. free.
jag får tusentals tårar i ögonen när jag känner mig missförstådd, ensam och uttryckslös.
när man har så mycket man vill säga men inte hittar rätt ord. när saker som ska vara bra blir dåligt.
när man sprudlar av spontanitet men inte har utrymme för den att ta över utan istället hamnar bortom tråkigheten.
jag får tusentals tårar i ögonen när jag lyssnar på den där låten som säger allt.
den som jag hört så många gånger och går rakt in i hjärtat. den som lyfte mig i mina jobbigaste stunder.
den som vi tillsammans sjöng ända in på nätterna.
jag får tusentals tårar i ögonen när jag ser dig gå hand i hand med en annan.
då jag som helst vill vara den som går bredvid dig. då jag vill vara den du strålar mot.
då du går bortåt när jag som mest vill att du ska gå åt mitt håll.
jag får tusentals tårar när jag tänker på livet och inser att det enda jag ser är alla jobbiga tider.
ser alla tårar, all ångest, all skit. ser all ilska, alla hårda ord, alla misstag. ser alla svek, alla man gjort illa.
ser fotspår som suddats ut. men som tur är har jag hårddisken full med bilder från då tiden var som lyckligast.
