And the show goes on

Det skrämmer mig mer och mer att jag kommit in i verkligheten här hemma så fort. Hawaii känns som jättelänge sen. Vill inte att det ska ta slut. Är inte riktigt redo för det.
Har snart jobbat min första vecka och allt rullar på som vanligt. Dagar fulladdade med arbetstimmar och sömn. Vilket är ganska fint. Jag vill ju jobba.
Nu lyssnar jag på gamla 90-tals hits och vill gömma mig i stora halsdukar och mysiga filtar med te och gott sällskap.
För övrigt har jag bestämt mig för att börja skriva med stor bokstav igen, hurra!

Imorgon ska jag träffa Madeleine den fina och prata en massa. Det är sånt vi gör. När vi inte är tysta.


Här är jag och Isabell. Vi känner ibland för att backa runt och sätta på oss mustascher. Det är ett fint ord. Mustasch.

Kommentarer
Postat av: Idis

http://kimjongillookingatthings.tumblr.com/ Om du känner dig ensam och ledsen någon gång.

2010-12-14 @ 17:09:29
Postat av: Johanna

Hej sandrix goding!

Ville bara säga att jag kikat in här titt som tätt mellan varven och läst lite om hur du haft det! Jag är sååå glad för din skull att du haft det så bra på den fina ön =) Har en kompis som gjort precis samma sak, och fastän det var ca 3 år sedan hon var där, längtar hon fortfarande tillbaka varje dag :)

Saknar dig min vän och hoppas på att eventuellt ses snart? Stor bamsekram :)

2010-12-14 @ 20:14:53
URL: http://ungafrokenberg.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0